"Man ångrar ju aldrig en löptur"
De där orden kläckte jag äppelkäckt ur mig tidigare ikväll. Jag var frusen och trött och hade överhuvudtaget ingen lust att byta om (och ta på mig flera lager träningskläder pga kylan) och ge mig ut på snöiga vintervägar. A skulle inte ge sig ut och springa så de där orden var främst en uppmuntran till mig själv. De hjälpte! Jag tog mig samman och tog mig ut. Jag är så JÄVLA stolt över att jag joggade 5 km i snön och mörkret! Efteråt tog jag en ordentligt varm dusch, kröp i myskläder och raggsockar och åt gräsänkemiddag (varma mackor) framför Den gröna milen. Det är verkligen så, man ångrar aldrig en löptur, det är så grymt skönt efteråt.
