Hjärnvila
Under de senaste fem veckorna har min farmor gått bort, jag har varit nere i Uppsala och Västerås för att hälsa på familj och vänner, varit hemma och vänt, åkt ner till Stockholm för farmors begravning, varit hemma och vänt, varit iväg på en veckas semester på Gran Canaria. Den senaste veckan har jag försökt få styr på plugget och jobbet efter bortavaron vilket har inneburit en hel del stress.
Rent sömnmässigt är jag ikapp, men själen har inte riktigt hängt med. Att förlora farmor har tagit på hjärteroten och jag har inte stannat upp och känt efter. De senaste dagarna har jag känt en fladdrande oro/lätt ångest i bröstet som dyker upp så fort jag är lite trött eller stressad. I de här lägena är det jättelätt hänt att jag ångar vidare, försöker fly ifrån känslan och planera in aktiviteter till höger och vänster. Ikväll hade jag till exempel lösa planer på att åka till Stadskyrkan och lyssna på folkmusik, vilket iofs hade varit riktigt roligt och häftigt. Men när jag imorse blundade, lyssnade inåt och faktiskt frågade mig själv: ”Vad behöver jag idag?” blev svaret: ”Vila”. Inte nödvändigtvis soffläge, utan hjärnvila. Så idag har jag tagit en joggingtur i lugnt tempo utan musik, legat i soffan i vårt vilsamma vardagsrum och betraktat träden utanför fönstret (och somnat till en stund) samt lagat mat i ett skönt tempo med en bra ljudbok i öronen. Ikväll blir det nog dagboksskrivande och kanske en stunds läsning. Eller någon timmes Playstationsspelade, att döda drakar är också bra avkoppling för hjärnan.
Detta var precis vad jag behövde idag.
