Den ensamma pluggtillvaron
Efter nästan en termins heltidsstudier kan jag konstatera - jag älskar att plugga men gillar inte pluggtillvaron! I alla fall inte som den ser ut nu. När jag pluggade som tjugoåringen var det annorlunda, då läste jag ett program och hade mellan 30 - 10 kursare. Historia C som jag läser nu är en helt fristående kurs med fyra deltagare! Förutom det har vi nästintill inga föreläsningar, bara seminarier. Under uppsatsskrivandet hade vi inte en enda kursträff under två månader. Studiedisciplinen är det inga problem med, jag ser till att få saker gjorda även när jag är hemma. Men det blir så himla tråkigt! Särskilt när jag efter 2,5 år som studieadministratör på universitet är van vid fart och fläkt och att vara en del i en gemenskap. Under de senaste månaderna har jag fått en stor förståelse för arbetslösas och nypensionerades uttalanden om att man kan sakna "det sociala" med ett jobb.
Missförstå mig rätt, jag tycker att det är helt fantastiskt att få möjligheten att studera och det finns absolut många fördelar! Förutom att jag får förkovra mig i mitt favoritämne kan jag själva bestämma över tiden. Träning på förmiddagen, en liten tupplur efter lunch eller en fika på stan vid tvåtiden är inga problem. Det är en bra omväxling till 8-17-jobbet. samtidigt har den nuvarande tillvaron har fått mig att inse att jag vill jobba där saker och ting rör på sig! Min dröm är att få undervisa studenter samtidigt som jag forskar. På sätt skulle jag få både det extroverta och introverta.
